Gå en stadsvandring på egen hand i Trosa med hjälp av denna audioguide. Lyssna, läs och titta på historiska bilder samtidigt som du tar dig runt i de centrala delarna av Trosa stad. Det tar ca 1 h att gå runt och du passerar flera butiker, caféer, restauranger och vackra vyer på vägen.
En härlig promenad- året om!
Innehållsförteckning
För att lyssna: Kryssa i den lilla rutan i fältet nedan. Uppdatera sidan om inget dyker upp. Välj “Listen in browser”. Nu går det bra att lyssna på spåren.
1. Trosa torg: Trosa - En stad med gamla anor
Trosa är en stad med gamla anor. Den nämns i text redan på 1300-talet. Den medeltida staden Trosa var belägen vid nuvarande Trosa lands kyrka. Ån var då segelbar ända dit. De medeltida akterna visar att staden bredde ut sig på båda sidor av Trosaån och var sammanbunden med en bro. Någon gång på 1500-talet började den här staden dö ut på grund av landhöjningen. Invånarna kom inte längre dit med sina båtar. Som tur var växer Trosa upp på nytt, där det ligger idag och staden fick stadsrättigheter av kung Karl IX år 1610.
1. Trosa torg: Torgbron
Det här är Trosas äldsta bro. Den kallades från början för stadsbron. Under bron rinner Trosaån fram. Det är möjligt att ta sig hela vägen från Åkers Styckebruk till Trosa via olika vattendrag och sjöar.
1. Trosa torg: Marknadsstad
Redan år 1582 hålls den första marknaden på Trosa torg. Det var en livlig marknadsstad enda fram till 1880-talet. Den största marknaden ägde rum i september. Det var den så kallade fiskmarknaden. Då sålde Trosas skärborgare sommarens fångst av strömming och torsk. När fiskmarknaden upphörde fortsatte man med lilla och stora torgdagen.
Vid det som vi idag känner som Hamnängen hade man kreatursmarknad på stora torgdagen. Platsen var väl vald då många djur transporterades med ångbåtar.
Marknader anordnas i Trosa även idag. Numera har vi Lions Trosa marknad, alltid andra lördagen i juni. Trosa skörde- och hantverksmarknad, anordnas alltid sista söndagen i augusti. Och årets sista marknad Trosa julmarknad anordnas alltid söndag den 1:a advent.
2. Rådstugan
Trosa fick stadsprivilegier år 1610 av Karl IX. Stadens första rådhus uppfördes på den här platsen redan 1711 men det brändes av ryssarna 1719. Stadens andra rådhus uppfördes på samma plats 1725. Det här rådhuset revs 1883. Rådhustornet bevarades och placerades på den då nybyggda polisstationen.
Istället för rådhus byggdes ett skolhus upp, därför heter också parken här utanför just Skolparken. Byggnaden som finns här nu uppfördes 1985 och är en kopia av 1725 års rådhus.
Idag finns det turistcenter och bibliotek i byggnaden.
3. Skolparken
År 1884 togs den nya folkskolan i bruk. Den låg på den här platsen där biblioteket ligger idag. Den fick en central plats vid torget och det var en mycket vacker byggnad med snickarglädje i rikt mått. Besökare trodde ofta att det var stadens rådhus. Inte så konstigt kanske. Det var stadens lärosäte fram till 1952 och en stormig decembernatt 1976 brann byggnaden ner.
Parken bredvid heter än idag Skolparken.
Ett stenkast från Skolparken står en staty. Den heter ”Skärborgaren” och är gjord av Lena Lervik. Den föreställer en skärborgare som med sin familj och ko flyttar ut i skärgården.
4. Västra Ågatan: Gröna torget
Där parken ligger idag fanns ett kopparslageri. Kvarteret eldhärjades 1863 och ägaren saknade dessvärre en försäkring. Staden löste då in två tomter som istället gjordes om till ett litet torg. Området kallades ”Lilla marknadstorget”, men efter planteringar omkring år 1900 kallas parken ”Gröna torget”.
I parken hittar ni den vackra skulpturen ”Strömkarlen”. Den är gjord i brons av Bror Forsslund. Skulpturen är tillverkad i Karlshamn år 1965, gjuten vid Rosengrens konstgjuteri i Malmö, och skänkt till Trosa kommun år 1974.
5. Västra Ågatan: Ortsnamnet Trosa
Trosa nämns för första gången i skrift i en medeltida handling från år 1383. Att det levt folk på platsen redan tidigare vet man tack vare alla de fornlämningar som finns i trakten.
Enligt ortsnamnsforskare hänger namnet troligen samman med det fornisländska ordet trauður (trög, ovillig) och syftar till åns lugna och makliga lopp. En annan förklaring sägs vara att Trosa härstammar från ordet ”os” som betyder åmynning.
6. Västra Ågatan: Bryggarbron
Den har fått sitt namn efter Trosa bryggeri som låg på den östra sidan, på den västra sidan hade de sitt lager. Bryggmästare Moser var tysk och här bryggdes Nürnbergeröl och Hamburgerpilsner samt det de var mest kända för: svagdricka. Vattnet togs troligtvis från Trosaån och svagdrickan var vida känd för sin mustiga smak. Bryggeriet var verksamt fram till 1901.
7. Västra Ågatan/Krukmakaregränd: Smäckbron
Bron är skämtsamt uppkallad efter en man som bodde i närheten som sas ha svårt att lyfta på smäcken. Nja, mer sanningsenligt är förmodligen att smäck är ett fornnordiskt ord för vadarställe. Här är ån väldigt grund, vilket syns tydligt vid lågvatten.
8. Västra Ågatan: Kungsbron/Frälsisbron
Namnet Kungsbron kommer från att den västra sidan kallades Kungsbacken. Smeknamnet Frälsisbron kommer från den stora grå byggnaden på den Östra sidan som byggdes för Frälsningsarmén år 1890 och var verksamt fram till 1980. Idag är det en privat bostad.
9. Västra Långgatan 40: Garvaregården
Visste du att Garvaregården är en av fem kulturminnesmärkta byggnader i Trosa kommun? De andra är Tureholms slott, Långmaren, Rönnebo Pensionat och Bokö eller mer känd som Julaftons fyr.
Garvaregården är en hantverksgård från 1700-talet. Garverirörelse bedrevs här fram till början av 1900-talet. På Garvaregården i Trosa återfinns det gamla garveriet som har anor från 1700-talet. Säkert vet vi att det varit ett garveri här hela 1800-talet.
Den sista garvaren, Karl Jacob Dahlbom, bodde på Garvaregården med sin familj, gesäller, pigor och drängar. Han kom till Trosa år 1826. Sju år senare gifte han sig med Kristina. Tillsammans lät de bygga till en våning på bostaden. Det behövdes! De fick nämligen 14 barn tillsammans, varav 9 uppnådde vuxen ålder.
Trosa hembygdsförening har hand om stadsmuseet och samlingarna. Här finns garvarens bostad och verkstad, även café och hantverksbod under sommaren.
9. Garvaregården: Sockendräkten
Trosa-Vagnhäradsdräkten tillkom år 1937, under ledning av Lillie Mathiesen, maka till den s.k. banankungen Carl Mathiesen, dåvarande ägare av Stensunds slott. Hon fick sakkunnig hjälp av Iris Ekman vid Nordiska Museet.
Dräkten har tagits fram efter detaljer man funnit vid bouppteckningar på orten från 1770 till 1820. De mönster man funnit har sammanställts till den dräkt vi idag kallar Trosa-Vagnhäradsdräkten.
Överdelen är sytt av vitt linne, och kjolen är av grönt ylletyg. Livstycket är randigt i färgerna beige, svart, rött och gult. Halsklädet är broderat i flera färger, och förklädet har rosenmönster, också det i flera färger.
Till sist den s.k. bindemössan som är av rött siden broderad med silke.
Till det bärs vita knästrumpor och svarta lågklackade skor med plös och spänne.
10. Kyrkgränd: Trosa Stads kyrka
Kyrkan tog långt tid att bygga, ungefär fyra år. Utsända stadsbor färdades land och rike runt för att samla in medel.
Kyrkan är byggd i Karoliner-barock stil och den togs i bruk år 1711. Det var först när landshövding Hans Clerk förbarmade sig över bygget som det äntligen kunde föras i hamn. Den gamla timmerkyrkan som stod på platsen hade förfallit och man hade fått hålla gudstjänst under bar himmel.
Landshövdingen uppges ha önskat att kyrkan skulle kallas S:t Johannes efter honom själv, för som han uttryckte sig, ”all sin stora möda och sorgfällighet” i samband med bygget. Önskemålet uppfylldes inte.
Under rysshärjningarna år 1719 sägs kyrkan ha använts som stall, vilket kan förklara varför den inte brändes ner.
Lägg märke till de otroligt vackra glasen i kyrkans fönster. Och har ni sett den vackra porten? Och klocktornet? Spana in taket på klocktornet, det är helt otroligt!
11. Västra Långgatan och Trosapunsch
Det här är den äldsta delen av Trosa. Här har gatorna namn efter den hantverkare som bodde vid gränden. Vi har Krukmakargränd, Garvaregränd, Kyrkgränd, Färgargränd, Silversmedsgränd, Punschgränd, Torget, Saltmätargränd och Tjärfinnsgränd.
På en av byggnaderna mellan Punschgränd och torget står det ”Punschhandlaren 17-19”. Här tillverkades Trosapunchen av Trosa Spirituosa Aktiebolag. Punschen kallades för Trosa gul, Trosa grön och Trosa blå. Den serverades till Trosas badsocietet, dvs Trosas turister vid sekelskiftet.
12. Västra Långgatan 19: Trosa Stadshotell
Här vid torget ligger Trosa Stadshotell. Byggnaden har agerat rådhus, och från 1871 även tingshus. Då hörde Trosa till Hölebo Häradsrätt som då flyttades från Åby i Vagnhärad.
År 1872 öppnades här även källarrörelse och den tog så småningom över och blev Trosa Stadshotell. Dess lummiga park och pittoreska punschverandor utgjorde navet för badortssocietetens sällskapsliv. Hotellet var även en populär samlingsplats för författare redan från början av 1900-talet. Under 1977-80 filmatiserades Sven Delblancs roman Hedebyborna delvis här.
Vid sekelskiftet när Trosas badsocietet umgicks här hissade man flagg för den punsch som serverades för dagen. Minns ni? Trosa gula, Trosa blå och Trosa gröna. Då kunde gästerna sitta här, och smutta, och fundera över vilken färg som var deras favorit. Ett utmärkt försäljningsknep, eftersom det var samma innehåll i alla flaskor.
13. Västra Långgatan 9: Gamla polis- och brandstationen
Det vi idag känner som Trosa Matstudio. Tornet, det är alltså originaltornet från Trosas gamla rådhus på torget. Det sattes här eftersom det här var en mycket betydelsefull byggnad. Huset är byggt i mitten av 1800-talet och har fungerat som polis- och brandstation och sedan som konditori – Mamsell Trosa. Byggnaden är reveterad, som det kallas när en byggnad med trästomme har fått en putsad fasad.
14. Västra Långgatan/Villagatan: Rådhusparken
Parken här heter Rådhusparken efter den gula byggnaden som är det rådhus som användes från början av 1900-talet. Mittemot det gula huset ligger den gamla sjukstugan som också var BB. Det var verksamt fram till 1960-talet. Bredvid det gula huset, ligger ett mindre gult hus, det är mjölkboden där man förr kunde hämta mjölk. I båda byggnaderna finns numera kontor för Trosa kommun. Mjölkboden ägs av ett privat företag.
Bakom rådhusparken ligger Rönnebo, ett sekelskifteshus ritat av slottsarkitekten Lars Israel Wahlman, uppfört 1895. Från 1930-70-talet var Rönnebo ett pensionat. Idag är det ett privat hem. Det här är också ett av kommunens fem byggnadsminnen.
15. Villabron
Villabron uppfördes i början av 1900-talet när allt fler villor byggdes i den nya villastaden på den västra sidan, dvs Villagatan och gatorna där i kring. Den var också en viktig förbindelse över ån för sommargästerna som strosade längs med ån.
De här är den sista bron som leder över ån nedströms. Från bron ser du flera vackra byggnader med punschverandor. Det ståtligaste och kanske Trosas mest fotade är Villa Brogården, det stora gula huset på den västra sidan uppströms från bron.
15. Villabron: Trosa Badsocietet
När fisket sakta blev sämre under 1800-talets senare del, kom man på att man kunde ta besökare till Trosa med den redan etablerade ångbåtstrafiken från Stockholm. Vid sekelskiftet blomstrade Trosas badortsliv. År 1900 bodde det ca 600 personer i Trosa och det kom drygt 300 sommargäster. Man lekte Venedig och flera ställen i Trosa döptes om till mer italienskt klingande namn. Trosaån kallades Canal Grande, husen längs med ån fick namn som Tusculana, Trianon, Ritiro och Miramare. Båtbryggorna i ån försågs med höga granna stolpar med svarvade knoppar målade polkagrisrandiga. Gondoler saknades förstås men för 50 öre fick man en roddtur tur och retur till kvarnen.
För att ta hand om alla besökare som kom till Trosa anställdes en badkamrer. Det här var en roll som fanns ända fram till 1940-talet. Man kan säga att det var lite som dåtidens turistbyrå. Badkamrerns uppgift var att samla in och ta reda på vilka av Trosaborna som ville hyra ut sina hus eller bara rum till sommargästerna. Den skulle också dela ut de här när sommargästerna anlände.
16. Östra Långgatan 10: Åbladstugan och skärborgare
Åbladsstugan är en av Trosas äldsta byggnader. Den uppfördes efter branden 1719 och det är Trosas enda bevarade skärborgarstuga. Axel Åblad, som bodde här, var en av de sista skärborgarna. Skärborgare, ja det kallades ju de fiskare som bodde i staden och flyttade med sina familjer, långt ut på skären, och återvände på hösten med sin saltade och torkade fisk. De bodde längs med Östra Långgatan.
Fiskets betydelse för Trosa ökar under hela 1600- och 1700-talet. Enligt mantalslängden från 1748 hade 38 personer yrkesbeteckningen fiskare och två år senare har det stigit till 42 personer. Fisket ökade stadigt från 1750-talet. Förutom sin egen konsumtion kunde 1500-2000 tunnor strömming och 100 tunnor torsk säljas från Trosa varje år. Magistraten i Trosa skrev 1753 att skärgården var bra och rik på fisk – där fanns hamnställena: Askö, Öja, Viksten, Gunnarsten och Mältsten.
Fisken, vilket framförallt var strömming men också betydande mängder torsk, lades i täta och krönta laggkärl som fiskarna själva gjorde. Kröningen genomfördes av särskilda insaltare och var samtidigt ett godkännande av varan.
Det här sättet att fiska, att bosätta sig ute i skärgården sommartid, upphörde på 1860-talet när modernare fiskeredskap kom in i bilden.
17. Östra Långgatan 7: Ågården
Mortimer Haerén var medicine doktor i 1800-talets Trosa och höll till här på Ågården (nu Två Små Svin BnB). Haerén var en av de som bidrog till att Trosa blev en populär sommarbadort, bl.a. genom omfattande planteringar, han till och med hedrades med kunglig medalj för det.
I slutet av 1800-talet sammanstrålade trion Viktor Rydberg, Adolf Erik Nordenskiöld och Mortimer Haerén i Trosa med omnejd. De två sistnämnda kände varandra väl sedan sin tid i riksdagen.
Känner du inte till dem? Jo, Viktor Rydberg, han skrev den fina dikten Tomten tex, och A E Nordenskiöld var den första att segla genom Nordostpassagen med skeppet Vega.
18. Östra Ågatan: Styva Lasse
Lägg märke till skylten ovanför fönstret, där står det ”Styva Lasse”. Hans namn var egentligen Carl Larsson, men han kallades för Styva Lasse. Året var 1863 och han blev invald i stadsfullmäktige och visade sig vara en värdig representant för sin yrkesgrupp, skärborgare. Som invald i stadsfullmäktige tog han tillvara på möjligheten att briljera med sin upphöjelse och intelligens. Han ansåg sig själv vara en lika god jurist som borgmästare.
Han bodde på Ågatan tillsammans med sin fru. När inflytelserika stadsbor passerade deras grind kunde han ta ton och ropa till henne:
– Gå in du Fina och gör mina skrivverktyg iordning, jag har en del att skriva för stadens räkning.
Det roliga i kråksången var att han var analfabet, liksom de flesta skärborgare. De använde sig av sina bokmärken istället för bokstäver när de skulle ”skriva”.
19. Östra Hamnplan och gamla rökeriet
Vid Östra hamnplan vittnar ännu mycket om stadens gamla huvudnäring, fisket. Bomans hamnmagasin var ursprungligen en slags omlastningsplats för skärborgarna och senare yrkesfiskarna. När fisket var som störst, ända in på mitten av 1900-talet, kunde det ligga 25-30 fiskebåtar i hamnen. Skärborgarna var fiskare på sommaren och borgare i staden de andra årstiderna. De livnärde sig på fiske och jordbruk. Bete för djuren fanns på Västra och Östra Fän.
På gamla rökeritomten ligger idag Fina Fisken, en restaurang som startade 1974. Den drevs då i samband med det nu nedlagda böcklingrökeriet. Till böcklingrökeriet behövdes fina feta strömmingar och i Trosa fanns de finaste och fetaste i Östersjön.
1940 togs första spadtaget till rökeriet och året efter var det inflytt. I rökeriet röktes det som mest 2-3 ton böckling om dagen. Rökeriet lades ner 1979.
20. Fiskebryggan: Kärleksstigen
Ja, så kallas fiskebryggan när man går från Östra Hamnplan och ner mot Suckarnas bro. Piren leder ut till Världens ände eller Smörbyttan. Här suckades det mycket under Trosas sorglösabrunnstid. Sommarförälskelser mellan badgäster och trosingar förekom. När de skulle skiljas åt och badgästen tog ångbåten hem till Stockholm suckades det högljutt vid bron. En annan, kanske tråkigare förklaring till namnet, sägs vara att fiskarhustrun suckade när mannen fortfarande inte kommit hem från fisket. Vem vet vad som stämmer?
21. Hamnpiren: Skärborgare
Att framförallt strömmingsfisket var viktigt visar stadens sigill som bestämdes till en båt med två åror under en månskära. I stadsprivilegiet anges fisklägena mellan Oxelösund och Tälje som Trosabornas kronofiskevatten. Vidare bestäms att det i staden får finnas två guldsmeder, fyra skinnare, fyra skomakare, fyra skräddare och fyra snickare samt bagare och köttmånglare efter behov. Enligt Collmar finns 79 skattepliktiga borgare i Trosa under 1620-talet.
Skärborgare kallades alltså de fiskare som sommartid flyttade med sina familjer, långt ut på skären, och återvände på hösten med sin saltade och torkade fisk. De bodde längs med Östra Långgatan.
Det här sättet att fiska, att bosätta sig ute i skärgården sommartid, upphörde på 1860-talet.
21. Världens ände/Smörbyttan
”Du reser runt i livet
och travar hit och dit
Nu kan du sluta vandra
Du kommer bara hit”
Nu kommer du inte längre. Du har nått Världens ände! Ja så kallas den yttersta piren i Trosa gästhamn. Den kallas även Smörbyttan efter dess form.
Du har säkert hört att Trosa kallas för Världens ände. Det är inget nytt påhitt, eller kommunslogan som en del tror, utan något som hängt med länge. Man tror att det kommer från att Trosa låg vid vägens ände. Kanske har någon hört fel? Förr fanns det nämligen bara en tillfartsväg till Trosa. Kanske var det så att det kändes som att man färdades till världens ände, för att vägen var så lång.
Källor:
- Hans Nilssons böcker om Trosa
- Trosa i gamla vykort
- Sörmlands museums samlingar
- Hans Nilssons bilder/ Trosa hembygdsförening
- Eldrun arkeologi & landskap, arkeologiska rapporter
De böcker som nämns finns att låna på Trosa kommuns bibliotek. Eldruns arkeologiska rapporter finns att hitta på Riksantikvarieämbetets webbplats.
Är du intresserad av mer historia?
HISTORIEN I SÖRMLAND
En utomhusutställning om turisterna, badgästerna och ledigheten. Om när svenskarna fick semester och Trosa blev en badort.
Karta och information hittar du på länken nedan. Finns även som broschyr.
Läs mer och se en karta.
Kolla husen
Låna byggnadsvårdarens glasögon och följ med på en närsynt promenad genom staden Trosa i Sörmland. Titta, känn och lukta på husen. Upptäck detaljer som du kanske inte tänkt på eller sett förut men som är viktiga för husens karaktär. Detaljer och kvaliteter som lätt kan försvinna vid renovering och underhåll.
Kolla husen i Trosa är en promenad du dels kan ta del av på plats i Trosa, men också på webben här.
Storyspot
I gratisappen Storyspot tas traditionen av muntligt berättande tillbaka och låter oss upptäcka historier knutna till vår närmiljö. Lär dig mer om Trosa kommuns historiska platser, våra offentliga konstverk, spökhistorierna som kryper in under skinnet, spännande händelser och livsöden – direkt i din mobil. Passar alla från 10 år och uppåt!
Så här gör du:
Ladda ner appen Storyspot kostnadsfritt via App Store eller Google Play. Zooma in på kartan så hittar du berättelserna som är utmärkta med punkter i olika färger. Du väljer själv om du vill lyssna hemifrån eller om du vill utforska platserna samtidigt som du hör dess intressanta historia.
Runturen
Lär dig mer om traktens runstenar och hällristningar med hjälp av denna app.
Så här gör du:
Ladda ner appen Runturen kostnadsfritt via App Store eller Google Play.
